lindanlarsson

jag såg dig ligga och prata med mig fast jag sov, du var blek
jag skratta av rädsla, för egentligen skaka jag
fram och tillbaka gick jag med samma känsla i båda hals och mage-jag ville springa och inte återvända

hur kunde du, jag var så långt borta från trygghet man kunde vara

-och ändå finns det så mycket som försvarar dig-
det är en sjukdom