lindanlarsson

det var då vi skratta
det ver då vi grät
det var då vi lessna
det var då vi förlät

jag minns det bra och försöker glömma det dåliga
något är säkert
att vi var välldigt tåliga
alla stunder vi nästan rymt
alla stunder allt va grymt

det glädjer mig att jag kan säga ''vi''

du fanns alltid där
du ställde ju alltid upp
du va alltid med när jag behövde dig
du va alltid där och vaka över mig..

hur kunde vi skratta på samma plats
hur kunde vi återgå till en mardröm
?

hur kan jag nu skratta på samma plats
hur kan jag nu återgå till något som en gång var en mardröm

jag ser bara lyckan.

jag saknar att veta att jag kan knacka på din dörr om det behövs
att vara säker på att du finns tills hands
om jag mardrömmen stiger iland

en tidigare tid, som jag numera bara kan uppleva i sömnen
det jag numera kallar ''mardrömmen''

du kommer alltid behövas,

L.W